2011-10-28

Skåda Rios kullar och stränder från Sockertoppen

Sockertoppen - sett från Corcovado - vid inloppet till Rio de Janeiro

Sockertoppen beskrivs av många guideböcker som en liten version av Corcovado, och att det skulle kännas som en besvikelse efter att ha varit uppe vid Jesusstatyn på Corcovado. Jag tycker faktistk att detta är en verkligt felaktiv bild.

Visst är Sockertoppen bara ungefär hälften så hög som dess storasyster, men med får å andra sidan en bättre överblick över Rio de Janeiro och dess långa sandstränder. Dessutom får man uppleva en vy som innefattar Jesusstatyn på litet håll, vilket faktiskt är en bättre upplevelse som jag ser det. Till detta kan också läggas att Sockertoppen inte känns lika överbefolkad som Corcovado – men det kan kanske variera från gång till annan, så det skall väl inte tas för sanning.

Rio de Janeiro med Corcovado i bakgrunden

För att ta sig upp på Pão de Açúcar, som Sockertoppen kallas på portugisiska (Sugerloaf Mountain på engelska) måste man göra turer i två separata kabinbanor.

Den första turen går från dalstationen i området Urca. Härifrån gör man en två-minuters färd med kabinbana till höjden med namnet Morro da Urca. Vid mellanstation finns några utsiktplatser, ett par souvernirbutiker och en utställning om Sockertoppen. Från denna första platå går en andra kabin upp till själva Sockertoppen som når 396 meter över havet.

Priset för en returbiljett från dalstationen till toppen är 53 reais (ungefär 220 kronor i juli 2011).

Stranden vid Copacabana

Toppen ger verkligen en fantastisk utblick över Rio. Från den höga utsikten ser man hela den centrala staden och en bra bit av stränderna. I bakgrunden står den stora Jesusstatyn uppe på Corcovado och sträcker ut armarna över staden (se inlägg om Corcovado). Mitt ute i vattnet på Guanabara-bukten ligger cityflygplatsen, där flygplan startar och landar med hög frekvens.

Utsikt över Rio de Janeiro

På utsiktsplatsen finns ett litet fik med några bord där man kan slå sig ner och skåda ut över staden, samtidigt som man svalkar sig med något kallt att dricka.

Bästa tidpunkten att besöka Sockertoppen är på eftermiddagen, när det blivit litet svalare och när solljuset blir litet mildare. Att se solen gå ner över Rio från Sockertoppen är en verkligt minnesvärd och otroligt vacker syn, som länge hänger kvar på näthinnan.

Länk: Bondinhos webbplats

2011-10-14

Festival med anor i Kawagoe

Den tredje helgen i oktober varje år firas Kawagoefestivalen i staden Kawagoe. Kawagoe ligger dryga 30 minuter bort från Tokyo, Japan.

Festivalen har anor från 1600-talet, då man först byggde ett antal stora flottar som visas upp runt om i staden. Flottarna kan snarast beskrivas som stora vagnar på hjul, som har blivit försedda med ett hus eller torn där anden visar upp sig, omgärdad av festivaldeltagare som spelar på trumma och flöjt.. Tanken är att andarna skall få litet frisk luft och röra på sig, och då tar man ut vagnarna och visar upp dem till allmän beskådan under dessa festliga former. Många flottar står trots detta bara still på ett ställe och körs inte runt, dels av praktiska skäl då de är ganska höga och kan slå ned ledningar, dels på grund av att många av dem faktiskt är väldigt gamla och trähjulen håller helt enkelt inte för att dras runt.

Flottarna är naturligtvis inte alls hela festivalen. Faktum är att en stor del av behållningen av att besöka Kawagoe denna helg – förutom flottarna och folkmassorna – alla marknadsstånd med mat och godsaker. Mat har en uppenbart central betydelse i den japanska kulturen, och under festivalen syns det extra tydligt.

Takoyaki - Bläckfiskbollar

Okonomiyaki i mängder

Det bjuds mat av många slag, till exempel okonomi-yaki i olika former, liksom bläckfiskbollar (takoyaki), saltad gurka, chokladdoppade bananer, stekta nudlar, kycklinggrytor och ett antal av andra små snacka mängd olika snacks och sötsaker. Till en början känns utbudet övermäktigt med många olika variationer, men efter ett tag känner man igen varorna. Det är väl värt att prova litet av varje då det finns en hel del annorlunda smaker. Det mesta är dock riktigt gott om än kanske inte helt nyttigt, men så brukar det ju ofta vara.

Festivalen pågår i de centrala delarna av Kawagoe och känns genuit japansk, vilket gör ett besök minnesvärt. Från Kawagoe-tågstation kan man i princip bara följa strömmen upp längs med gågatan mot den gamla stadsdelen. Efter några hundra meter sprider festivalområdet ut sig även till de paralella gatorna, där flottarna drar fram – gågatan är för trång för att bjuda plats för andarnas vagnar.

Det tar mellan 30 och 50 minuter att åka med lokaltåg till Kawagoe från Ikebukuro station. Tōbu Tōjō line som är ett bekvämt och snabbt rapid express-tåg kan rekommenderas. Annars kör även JR Saikyo line hit ut (som även trafikerar Shinjuku och Shibuya), men det tar litet längre tid eftersom den stannar på fler stationer. JR-tågen har inte heller så många säten, utan erbjuder i första hand ståplats.

Läs mer:
Kawagoe festivalens hemsida (japanska)
Kawagoe festivalens hemsida (engelska)

Festivalhelger: 16-17 oktober 2010; 22-23 oktober 2011; 20-21 oktober 2012; 19-20 oktober 2013; 18-19 oktober 2014

2011-09-30

Zen-upplevelse i trädgården vid Silverpaviljongen

Behållningen av att besöka Silverpaviljongen – The Temple of the Silver Pavillion eller Ginkaku-ji – i Kyoto är faktiskt inte själva paviljonen. Istället är det den fantastiska trädgården som tar dig med storm.

Det är ganska enkelt att hitta fram till denna kända trädgård i östra Kyoto. Efter att buss 100, 203 eller 205 släppt av dig vid Ginkaku-ji Hashi, tar du dig lätt upp längs med en gata fylld av restauranger och framför allt souvernirbutiker. Cirka 500 meter från busshållplatsen närmar du dig entrén till tempelträdgården.

Entrén kostar 500 yen och det är faktiskt väl spenderade pengar. Om du är stressad eller känslomässigt ur balans, har du goda möjligheter att återfinna lugnet i detta tempelområde. Vissa tider kan det kan vara trångt i trädgården och det gör nog besöket litet annorlunda. Vänta ut trängseln och ta dig din egen tid. Vid Silverpaviljongen är det lätt att försjunka in i tankar och koppla bort omgivningen. För att få ha trädgården litet för sig själv, är ett förslag är att försöka besöka trädgården tidigt när de öppnar runt klockan 9 (se nedan). Förhoppningsvis behöver du inte dela trädgården med så många andra besökare då.

Redan strax efter ingången når du Silverpaviljongen, som inte alls är klädd i silver eller ens ser ut att ha ett uns silver i sin konstruktion. Istället är det en gedigen träbyggnad i traditionell japansk stil, där det finns vita element i bottenvåningen, men där det mörknade träet i knutarna och som täcker övervåningen, tar över och tydligt markerar huset plats och form. Tanken var en gång att den skulle täckt av silver precis som sin motsvarighet, Guldpaviljongen, men ekonomiska trångmål gjorde att det aldrig blev av. Även om det säkerligen hade varit fantastiskt, så har ändå denna trädgård fullt tillräckligt att ge.

I anslutning till paviljongen finns en grusträdgård, där tempelpersonalen arbetat hårt för att med krattor och andra hjälpmedel skapa givna former och mönster i gruset. Man har också på något vis lyckats skapa en formation av grus som ser ut som en avhuggen kon. Hur detta fungerar har jag ännu inte lyckats fundera ut och tanken slår en också med vilken uthållighet de måste arbeta och göra om samma sak, när naturen med regn och stormar virvlar runt gruset. Vackert och lugnande är det. Trädgården följer enligt vad jag förstår Zen-traditionerna för att skapa en atmosfär av harmoni och spirituellt lugn.

Stigar leder sedan runt trädgården, som kantas av grönska och vattendammar, för att fortsätta upp i en liten skogsdunge som bjuder på nästa överraskning. Mossor i massor täcker en stor del av marken i den svala och litet ljusdämpade delen av parken. Aldrig hade jag trott att det kunde vara så vackert att se alla nyanser av grönt spela med varandra. Mossor, träd och buskar samverkar till att skapa en väldigt speciell helhet. En hel trädgård som bygger på tre enkla färger – grått, grönt och brunt – i alla nyanser från vitt till svart. Jag kan inte erinra mig att det finns några växter i andra färger som bryter mönstret. Jo, det är klart att det blir en hel del rött och orange när höstfärgerna gör att trädgårdens karaktär skiftar. Det är nog riktigt som det sägs att trädgården kan återupptäckas i varje årstid.

För varje steg man tar längs med stigarna bjuds nya synvinklar och blandningar av intryck. Det är svårt att med ord beskriva det till rättvisa, utan det måste nog upplevas. Valet av årstid spelar förmodligen mindre roll. Jag har varit där i både september och oktober vilket gett mig full tillfredsställelse, men kan tänka mig att våren i mars-april eller senhösten i november kan vara helt fantastiska. Silverpaviljongen och dess trädgård tillhör definitivt en av de mest minnesvärda sevärdheter jag beskådat.

– – – – –

Adress:

Ginkaku-ji-cho, Kyoto, Japan

The Temple of the Silver Pavillion ligger i östra Kyoto och nås enklas med buss 100, 203 och 205 till Kinkaku-ji Hashi med en liten promenad på ungefär 500 meter till trädgården.

Öppettider: 8.30-17.00 (november-januari 9.00-16.30)

Entré: 500 yen.

– – – – –

Staden Kyoto har förmånen av att ha många tempel att beskåda och som besökare är det lätt att bli mätt på tempel. Om man bara skall välja två, så rekommenderar jag Silverpaviljongen och Guldpaviljongen. Trots namnlikheten är de båda upplevelserna väsensskilda, den ena lugn och stilla, den andra fantastisk men med trängsel och litet stökande.

Platser